Köpenhamn

När jag var i Köpenhamn med jobbet för några veckor sedan så var vi och åt på Wallmans.
Där uppträder ju alla servitörer och servitriser medan vi gäster äter.
En av killarna var sjukt het och han lämnade vid slutet av showen en lapp till mig (av alla 1500 gäster som var där) där det stod ett namn och ett telefonnummer
Jag smsade såklart och skrev "ska vi ses?" fick som svar "kitchen bar om 20 minuter"
Den kvällen drack vi massa mohjitos och hånglade. Det var en perfekt natt...
Men sen kom han hit, till Sthlm för att hälsa på mig, och då var plötsligt ingenting sig likt.
Jag skulle kunna svära på att han var homosexuellt (vilken hetrokille tar med sig fina viner för 1000:- som present när man inte ens fyller år?) fram tills vi skulle sova. Jag var då övertygad om hans sexuella läggning och kände ingenting alls för honom.
Då försöker han ha sex med mig!! Jag blir helt chockad så jag råkade säga "inte ens jag kan ha på mitt samvete att ha haft sex med en gay" dumt sagt, full som jag var. Men det var så jag kände och jag slapp ju undan sexet iallafall

/S 

Hur jag träffade mina ex

Jag känner många som vill lämna ett förhållande men inte riktigt vet om de vågar.
Mina vänner säger ofta kommentarer som:
"När ska de någonsin träffa någon igen"
"Tänk om han var den rätta, du vet inte hur jag känner mig när jag är med honom"
"Om jag gör slut så ska jag börja dejta "X" igen"

Det finns något fel i alla ovanstående kommentarer..
1) "När ska de någonsin träffa någon igen"
Att träffa någon är lätt i dagens samhälle, mankan ragga på krogen, på internet eller bara råka stöta på någon....de flesta av mina ragg eller pojkvänner ligger en liten historia bakom själva mötet. Jag träffade ett av mina ex genom att han grep mig. Jag var på väg till ett 5-ställe efter att ha varit på en annan krog och skulle gena över ett område som var avspärrat, han grep mig, vi började prata, jag stannade till 7 på morgonen och tittade på film och hånglade (i hans vaktbås) 3 dagar senare var vi på väg till Göteborg tillsammans på en liten minisemester och 2 månader efter det blev vi tillsammans.

Ett annat roligt möte var "J" honom träffade jag medan jag var tillsammans med mitt X, jag köpte ett fordon från en butik som han jobbade på, sedan ringde han mig en helg och frågade om jag ville ses (nummret hade jag ju lämnat för att han skulle ringa när mitt fordon var färdigt)

Ett sista möte var med "F". Jag var även då tillsammans med mitt x. Han fixade ett jobb till mig som kassör på en studentskiva. "F" var dj där och jävligt het.
Han och jag började prata väldigt mycket och när folket började komma så började vi smsa istället. Jag sa med en gång att jag hade kille så då sa han "när det tar slut, ring mig då"
Och det gjorde jag! 2 år senare!! Och då började vi dejta

Jag berättar inte alla dessa historier för att flasha med att jag har lätt att få killar, utan för att inspirera er om att vill man träffa någon så kan man göra det överallt!

2) "Tänk om han var den rätta, du vet inte hur jag känner mig när jag är med honom"
Det är sant, jag vet inte hur de känner sig när de är med "honom" men en sak vet jag, om det hade varit den rätta så hade de inte ställt frågan "ska jag göra slut"
Om man verkligen älskar någon, på riktigt, och inte bara som vän, utan som livskamrat, då har man inte ens en tanke på att göra slut

3) "Om jag gör slut så ska jag börja dejta "X" igen"
Detta är nog den värsta av dom alla! Om man gör slut med någon för att det inte fungerade, blir ihop med någon annan och sen när det tar slut med den så ska man gå tillbaka till den förra!! Say what?!?! Det är ju helt sjukt. Man lämnade ju personen för att det inte fungerade, då kommer det inte fungera nu heller!
Och varför går man tillbaka till gamla puddingar när det finns så många nya att utforska? Rädslan för att känna sig ensam? Jag tror att det bara är bra att känna sig ensam ibland...


/S


Rykten och stämplar

"J" är och dushar. Vi har haft en bra middag och en ännu trevligare efterrätt!

Jag kom att tänka på en sak när jag var på väg hem från jobbet idag...

När man var mindre, gick i skolan och så, då var det väldigt svårt att bli av med ett rykte om man någon gång gjort någonting som andra reagerade på. Stämpeln som "slampa" kom lätt om man var med 2 killar i samma gäng, stämpeln "plugghäst" kom om du gjorde bra ifrån dig på mer än 2 prov i rad och stämpeln som "falsk" kom lite vad man än gjorde.

Skillnaden då och nu är egentligen bara att om du gjorde någonting då, så stöttade dina vänner dig till 1000% om ryktena började sprida  sig och de elaka kommentarerna kom ifrån dina fiender eller de som endast var bekanta.
Idag är det istället dina bästa vänner som dömmer dig. Låt mig förklara:

För ett tag sedan så råkade jag säga att jag gillar att ragga på upptagna killar, att jag är lite av en bekräftelseknarkare. Mina vänner frågade då om jag någonsin raggat på deras killar. Utan att tänka mig för (jag skyller fortfarande på att jag tagit ett glas vin för mycket) så sa jag "absolut"

Nu får jag höra små pikar hela tiden; några exempel på kommentarer eller sms jag fått senaste månaderna:

1) Jag är ju inte dum, jag fattar ju att du hånglat med "X" det är ju inte direkt första gången du raggat på mina killar

2) Dina falska sjuka människa, du visar ingen respekt för andra (när jag pratade med en kompis dejt när vi var 6 st som spelade biljard, hon var med, jag hade en egen dejt, men ändå var jag en falsk sjuk människa)

3) Kan inte du bara vara osminkad nästa gång jag tar hit mitt ragg? Jag vill ju inte riskera något, efter det du sa om bekräftelsebehov

4) Har du någonsin raggat på "X"

5) Har du någonsin raggat på "P"

6) Har du någonsin raggat på "L"

Ja, ni börjar nog förstå vad jag menar.

Pga. en felsägning så har jag fått en stämpel, men denna gång är den svårare att tvätta av sig, eftersom att det nu är ens vänner som säger dessa saker och inte några från parallelklassen...

/S


RSS 2.0